Vecka 35 ♥



Nu har vi knatat in i v. 35 (!!) och vi har avklarat hela 85,7% och har bara 40 dagar kvar till beräknat datum, den 28 februari. JISSES, vart tog tiden vägen? Trots att jag bara varit hemma sjukskriven på tok för länge, så har tiden gått farligt fort. Men, ändå, nu när man börjar närma sig, så känns det Också som om dagarna går jäääätteeeeelåååångsaaamt. Man vill bara ha måndag igen(för en gångs skull säg) för att vi ska få gå in i en ny vecka. 

Enligt fakta från 1177.se så är bebisen ca. 47 cm lång och väger ca. 2,5 kilo. (Och jag som föddes på 2,8 kilo och var 48 cm....) De flesta bebisar har lagt sig med huvudet nedåt(check!) och tränar nu mycket på matsmältningen då den sväljer mycket fostervatten och kissar. Huden på bebisen är tjockare och inte längre genomskinlig, samt det lilla ullet som varit på hyn är borta och istället är huden täckt av fosterfett.

När det gäller mamman så står livmodern som högst nu, och det kan man känna genom mycket tryck eller sparkar mot revbenen och en känsla av att inte kunna andas, eller tycka det är tungt. Att varken gå, stå eller ligga ner känns bekvämt, OCH MAN KÄNNER SIG HELT JÄVLA FET! Ursäkta ordvalet, men jo, där kände jag mig träffad. Snaaart, typ när som helst, kommer magen sjunka i alla fall, och man kommer få en lättnadskänsla. Wieho! 

Mina egna tankar då;
Förutom de ord jag gav er i början av texten, så känns det verkligen mot botten just nu. Det är tungt, jag KÄNNER mig stor som ett hus, och det spelar ingen roll hur många gånger andra fnyser åt att jag "bara har en liten mage" och att de själva gick upp typ 100 kilo och såg ut som sumobrottare. ALLA är vi olika, gravida eller ej. Även om Du inte tycker jag ser stor och tjock ut, så känner jag mig verkligen det. Jag har ökat hittills med 16 kg och jag vet att de inte bara sitter på magen, så visst känns det att man har blivit större.

Förutom foglossningen, rygg och nackont, så känner jag tydligt av det från faktan - att magen står som högst nu. Jag vrider och vänder mig hur jag än ligger, sitter eller står. Försöker sträcka på mig, men det underlättar egentligen inte för fem öre. Jag hoppas att magen vill hoppa ner ett steg så jag kan andas igen. Även om bebisen inte är helt färdigbakad ännu så får den gärna snart ta och komma ut.... Det vore det ultimata! 

Men, med mitt fysiska mående har jag det självklart satt sig på psyket. Jag känner mig väldigt nere, både ledsen och väldigt lättirriterad och arg. Vilka drabbas tror ni? Jo mina älskade här hemma, Niclas och Melwin. Men, jag förklarar för båda två att det är tufft nu, och försöker samla mig när jag känner att bägaren vill rinna över.
Jennifer Qvist

Åå snart är du där! och snart har du din lilla! Ja har "bara" 16 veckor kvar! Och redan så trött på det! Längtar ihjäl mig :) :)

Svar: Jaaa, visst är jag snart där, men är så less! Och ju närmare man kommer datumet med stort D, desto mer otålig blir man typ, haha! Men 16 v. kvar är inte heller lång tid kvar, för tiden gååår ju faktiskt oftast fort. Men, ändå inte, haha! Och så klart man längtar! Hur mycket som helst. :D
Felicia Nilsson