Skadeanmälning till Folksam/SalusAnsvar

Melwin sover, och jag har precis suttit och anmält skador till våra försäkringsbolag. Dels för min rygg(skoliosen), och dels för ett jack som Melwin fick för en månad sedan. Någon med skolios/ryggproblem som har erfarenhet att ha fått ersättning för sin skada? Jag menar, jag kommer kräva detta - då ryggen hindrar mig att göra i stort sett vad som helst. Jag orkar knappt bära min son, hur fan går det då att jobba tror ni? Hade ett resturang-extrajobb förut, som jag fick sluta på - just pga. min rygg. Och, jag har haft denna skolios i nästan hela mitt liv vad jag vet(fick diagnosen 2007 dock, då vi riktigt tog tag i det), men det är inte förän nu i "äldre" dagar som den riktigt hindrar mig. Så de kan inte komma och säga att jag skulle ha pratat med dem när jag fick detta - för jag kunde ju inte veta om det skulle hindra mig att jobba ett x antal år senare. Men men, vi får väl se vad som händer. Jag ska slåss med dem.

Och det med Melwin är ju färskt så att säga, så det ska nog inte vara något problem. Det "fina" märket han fick vid ögat/ögonbrynet när han föll in i vårt vardagsrumsbord, visar en tendens att bli ett ärr. Det skulle inte synas så bra idag annars, när det hände för en månad sedan. Så ja, nu är båda skadan/sjukdomen anmäld, så får vi se vad som händer med allt.
 
Jag skulle ju till sjukgymnasten idag, men de ringde därifrån imorse och sa att hon var sjuk. Så fick en ny tid.. Så typiskt, när jag verkligen ville dit. :( Men men. Imorgon ska jag iaf till läkaren, och Melwin till BVC.

Jag håller förresten(som jag sagt tidigare) alla tummar och tår för att Niclas kommer hem ikväll. Saknar han, min fina. ♥
 

En smärta som inte går att beskriva

Ni som har följt min blogg under längre tid, vet att jag har skrivit om att jag har skolios. Skolios är ett tillstånd då ryggraden är krökt i sidled, och roterad tredimensionellt. Ja, ni ser skillnaden på bilden ovan...
När jag var gravid med Melwin så gick jag hos en sjukgymnast för att stärka upp ryggen, och lite bättre blev det. Men, hos sjukgymnasten gjorde jag övningar under tiden jag var där, och så fick jag "läxor" med övningar att göra hemma, vilket betydde att jag gick allt mindre hos henne själv. Så, började förlossningen närma sig och en liten Melwin tittade ut. Detta ledde till att jag självklart varken hade tid, lust eller ork för att göra alla dessa övningar, även om de egentligen inte var ansträngande eller så värst tidskrävande - Egentligen.
Men, hur som helst. Nu har det gått kanske närmare 1,5 år sedan jag var hos henne sist, och kanske lika lång tid sedan jag gjorde någon övning för ryggen över huvudtaget. Och, det har jag väl fått sota för. För nu har jag så RUSKIGT ont, att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Att stå och laga mat - är ett helvete. Att hänga tvätt - är ett helvete. Att gå upp för trappan med Melwin - är ett helvete. Jag står inte ut längre, min rygg orkar inte mer. Jag orkar inte min rygg.

Nästan varje kväll är Niclas världens underbaraste som masserar och knäcker ryggen på mig. Det är skönt för stunden, men vet inte hur det fungerar långsiktigt? Och inte tänker man på det heller, eftersom det är skönt under tiden han trycker på ryggen.

Jag har iallafall nu en tid inbokad hos sjukgymnasten, om två veckor. Alldeless för lång väntan, men ska försöka att stå ut. Blir det dock För jobbigt, kommer jag att boka tid hos en läkare. Blir väl röntgen och kanske korsett. Funkar inte det så hoppas jag på operation inom sin tid.