När Lian kom till världen ♥



Jag kan knappt förstå det själv, för allt gick så himla fort och vi var inte förberedda för fem öre att det skulle ske Nu. Vår älskade lilla Lian har kommit till världen! Torsdagen den 4/2 kl. 16:40, då i graviditetsvecka 36+3, kom han med sina 2720 gram och 48 cm. Mitt hjärta svämmar över av kärlek, jag finner knappt ord!

Vi skulle ju bara in och göra ett tillväxtultraljud, men då jag hade haft värkar hela natten innan som jag var sååå säker på att det bara var förvärkar, så frågade läkaren ifall hon skulle kolla om det hade hänt något. Javisst, jag var öppen nästan 3 cm, och eftersom jag var så tidig så ville hon inte skicka hem mig. Så drygt 7,5 timmar efter detta så kom han i raketfart. Vår älskade, finaste lilla Lian! 

Jag kommer med en förlossningsberättelse när jag har fått min journal då jag givetvis inte hade så mycket koll om tider.. Jag vet bara att det gick fort och att jag hade för jävla ont, haha! Vi fick i alla fall komma hem igår, och det var sådana riktiga lycko-krokodiltårar när Melwin mötte oss på BB. Jag bara grät och grät. Vår lilla älskade Melwin hade blivit så stor på bara dessa tre dagar vi varit borta. Och nu börjar jag gråta när jag skriver det, för jag minns just den stunden i minsta lilla detalj. 

Nu är i alla fall vår familj komplett och jag är lyckligare än någonsin. 

Hos barnmorskan

Melwin är nattad, hundarna ligger här intill halvsovandes och jag och Niclas sitter helt degiga. Haha, alltså att vi är jättesega och trötta. Men, jag tycker att det är lite för tidigt för att lägga sig, så Niclas spelar på Xbox och jag sitter bara här och glor.

Besöket hos barnmorskan gick bra. Det var ju egentligen bara en extrakontroll för SF-mätande samt kontroll om hur bebis ligger i magen, men hon tog även blodtryck och kollade mitt blodvärde. Både och såg fint ut! Nu var det min barnmorska och en annan som kände på magen, och båda sa att huvudet visst ligger nedåt. Antagligen var det så sist också, då den där hårda bulan som låg under revbenen förra gången, låg kvar idag också. Det är alltså rumpan i alla fall trots tveksamheter förra gången. Men, sf-måttet ligger fortfarande på samma mått, alltså tredje gången nu med samma mått. Därför ska vi in till specialist-MVC imorgon på USÖ för ett TUL(tillväxtultraljud). Lite smått orolig är man ju såklart, eftersom det Kanske är något som inte är som det ska. Är bebis bara liten, eller har den för lite fostervatten eller får för lite näring? Nåja, vi får se imorgon, och såklart är det ändå spännande med ett ultraljud, att få se den lille igen! 
 
Så, imorgon är det alltså ultraljud igen, och på fredag är det tillbaka till sjukgymnasten för massage. Helgen får vi se vad den bjuder på, vi har lite planer men det är ingenting som är bestämt till hundra än. Vi får se! 


Här är en bild från rutinultraljudet i v. 19... :)
 

Bebisens del av BB-väskan

Nu har jag börjat lite med packning av BB-väskan. Ingenting av det som ska med till mig eller Niclas har packats ner ännu, det gör man kanske i ett nafs när det är dags. Men, batteriet till kameran ska laddas, för det är knappt något kvar och den används inte så flitigt just nu, så det kan man ju börja ordna med nu. Men, här nedan ser ni det jag har packat hittills.

- En tjockare overall i strl.
- Tre mössor i olika storlekar.
- Två par vanliga strumpor & två par sockor.
- Ett par vantar.
- En filt.
- En tjocktröja och en kofta med spänne bak.
- Tre bodys.
- Fyra par byxor.
- Två par nappar(ska givetvis kokas).
- En snutte.

Jag har även packat ett paket med lite blöjor, våtservetter, amningsinlägg och en toarulle.

Mycket tankar i luften

Det var länge sedan jag sov så dåligt som jag sovit inatt. Det har regnat hela natten, och vi som har plåttak hör detta och minsta lilla vindpust väldigt lätt. Niclas låg även tätt intill och snarkade, och jag hade som vanligt svårt att hitta en skön position att ligga och försöka sova i. Sedan att man är kissnödig gör ju inte saken lättare.

Jag har dessutom legat och typ grubblat hela natten, om det jag skrev i inlägget tidigare. Om att bebisen Misstänks ligga i säte. ÄVEN fast det inte spikat och klart, min barnmorska var lite osäker - där av en extra kontroll nästa vecka, så tar jag Visst ut något i förskott. Jag vill vara lite förberedd i alla fall.

För andra kanske det inte är så big deal, men för mig är det. Ifall bebis nu ligger i säte(med rumpan nedåt i alla fall). Om den inte ligger så långt ner så blir det i så fall tal om vändningsförsök. Lyckas det, så vill jag nästan kräva igångsättning för att den inte ska vända sig tillbaka, om de nu inte anser att huvudet plötsligt ligger väldigt långt ned. Annars, blir det väl tal om ett planerat snitt. För jag vill inte komma in sedan med värkar och hela rubbet, och så blir det akutsnitt. Går det att undvika så.... Men så läser jag om flera som har fött i säte. Då ska ju dock ens bäcken vara tillräckligt stort, men skulle mitt bäcken vara bra så är jag osäker om jag törs. Det känns ju inte lika "säkert". Och jag vet hur trött jag var sist, och då kom ju Melwin ändå med huvudet först... 

Nej men så börjar man då fundera på att bebisen kanske anländer tidigare, ifall jag lyckas övertala om igångsättning eller om det blir snitt(görs väl i alla fall en vecka innan BF). Och dååå, blir jag plötsligt nervös, för då är det ju inte lika långt tid kvar, haha. 
 
Så jag tänkte knåpa ihop ett förlossningsbrev(tänkt för vaginal förlossning), börja fundera på BB-väskan som jag tänkte packa, samt försöka få in bilbasen i bilen. Jag tänkte dock dammsuga i alla fall baksätet innan och hitta en bättre filt att ha under. Det ser för jäääävligt ut. Beige klädsel i ett nötskal ibland. ;) 
 
Vad har ni för erfarenheter av att bebisen ligger i säte? Var det ett lyckat eller inte lyckat försök? Fick du igångsättning direkt, några dagar efteråt eller blev det ett planerat snitt? Berätta gärna om ni vill.
 
På grund av min perfekta sömn(not) så har jag nu väldigt ont i huvudet, och ska därför ta min lilla nap innan man kanske får någonting gjort. Jag återkommer senare!