Mammabyxor

Imorgon går vi in i v. 15(FEMTON?! Vart tog tiden vägen??) och min mage har redan bullat upp sig. Det är så himla mysigt, för jag har alltid älskat gravidmagar, och älskade verkligen Melwin-magen jag hade. Nu behöver jag inte längre vänta tills kvällstid med att se att magen är rund(=svullen), för nu finns även den lilla kulan på morgonen. :) Jag ska ta bilder imorgon, och lovar att visa er här och då.

Hur som helst har jag nu fått en 60%-ig tjänst på hemserviceföretaget jag jobbar på. Det är mycket stå och gå, och lika mycket ner på knä/böja på sig. Detta märker jag tydligt av med byxorna, då jag ofta använder mina vardagsjeans(lagom varma denna årstid) som REDAN är svåra att knäppa.* Denna lilla kula har alltså gjort sig till känna. Vafan, ska jag jobba i mjukisbyxor eller leggings? Vore ganska skönt, men ser kanske inte så seriöst ut. När kulan verkligen växt till sig så kanske kunderna förstår. ;) Givetvis har vi arbetsbyxor, men mina är av killmodell och då säkert fyra storlekar för stora och jag känner mig ärligt inte bekväm i dessa.

*Det hjälper inte med hårsnodd i gylfen, jag tycker det känns konstigt.

Nu har jag i alla fall suttit och glott genom H&M's mamma-avdelning. Ett par mammajeans och ett par leggings är beställda och jag hoppas att jag får dem nästa vecka(jag tycker annars att H&M inte är så snabba med leveransen...). Det känns dock lite wierd, för inte behövde jag använda mammakläder när jag var gravid med Melwin. Kanske var det också för att jag gick i gymnasiet och levde i mina leggings och mjukisbyxor. :-)
Här ser ni byxorna. De ser dock inte ut att vara några skönheter, men billiga och säkert väldigt bekväma! :)

Lååångsaaamt

Jag förstår ärligt inte vem som säger att, en omföderska "glömmer"/inte har tid att t.ex. räkna veckor i graviditeten, och att tiden går så mycket fortare. Jag har ett barn, hundar, höns och en underbar sambo. Miljoner projekt i huset, och så mitt jobb som gör att jag är borta nästan hela vardagarna. Men tro inte det hindrar mig från att tycka att tiden går såååå låååångsaaamt. Vid frukost, lunch, middag och eventuella raster och toabesök klickar jag mig in i en gravidapp och tror att det har gått flera veckor. 

Jag är så otålig! Och inte hjälper det att Melwin frågar "näär kommer bebisen?" och så kollar vi genom bebiskläder som vi har ärvt osv. 
 
Nej, tiden går för långsamt... Sedan lider jag av en hemsk foglossning - redan - så det går ju inte att "glömma" att jag är gravid liksom.