Inte alls på topp


Jag spelade gitarr för honom imorse, och sedan var det hans tur att plinga lite :)

Min lilla gubbe mår inte bra idag.
Jag tror att det är de sista tänderna i hans mun som håller på att spricka upp, för han går och gnager på sina nappar, dreglar och gnäller hela tiden. Idag kom även febern.. Vissa säger att feber inte har med tandsprickning och göra, och det är väl en sak - men Melwin har alltid fått feber och blivit konstig i magen när tänderna kommer för att säga hej. Jag hoppas bara att det "bara" är tänderna, och inget annat.

Vi gosade lite i sängen med vovvarna. 

Förutom det, är idag en sådan dag som allt bara känns skit. Jag känner mig, konstig. Tänker på framtiden, hur jag vill göra med t.ex. jobb, men jag ser ingenting. Usch, ingen lust till någonting - är vad jag känner nu..
Jag skulle behöva komma till en psykolog igen känner jag, med min ångest/oro/fobi. Det är skönt att bara sitta och prata med någon när det väl går, men jag får ångest av att bara gå dit - så det "funkar ändå inte". Och även fast det är skönt att få prata av sig med någon man inte känner, så får jag ändå inte ut något av det. Jag får inte hjälp att lindra min ångest/oro/fobi. Så jag tror jag behöver gå tillbaka till läkaren igen, för ny medicin.. IGEN.

Jag ä l s  k a r min familj, det jag har här kärt.
Men jag hatar mig själv. Verkligen h a t a r.
Jag hatar att jag ska behöva gå med denna JÄVLA äckliga ångest - ständigt.
Nu vintertid är värst. Ni vet säkert vad jag tänker på.. Bacill.
Jag kan inte(men gör det ändå, för att försöka gå emot mig själv) åka till folk, definitivt inte för att äta. Jag har svårt nog att äta hemma ibland. Ångesten stiger, jag får ont i magen och börjar må illa. Hjärtklappningarna går ikapp mig, och jag vill verkligen bara stanna hemma. Sätta mig ensam i ett hörn med mobilen(faktiskt en av de få sakerna som får mig att tänka på annat - fort). Vad är det med dig? Varför säger du inget? Mår du bra? Är några av de frågor jag blir ställd under dessa stunder, och vill inte svara, för jag mår så illa. Nervös-känsla. Det är vad det är. Ni som någonsin har varit Riktigt nervösa för någonting, ni vet hur jag menar. Men nervös för vadå? Är också en fråga jag får. Ja, om jag kunde svara på det så vore det kanske lite lättare! För jag vet faktiskt inte.. Jag vet inte.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med mig själv. Får man inte vara normal?