02/09-15
Åh tänka sig att det redan är torsdag imorgon. Det vill säga, snart helg igen?! Veckorna går faktiskt så sjukt fort när man jobbar hela dagarna. Upp tidigt med tuppen, jobba och komma hem lagom till middagstid, lägga Melwin i säng, sitta en stund vid datorn och sedan hopp i säng bums. Dagarna rullar på, och det betyder att graviditeten kanske visst går fort ändå?
Jag sliter med min foglossning from hell. Okej, det finns nog kvinnor som har värre foglossning, men jag känner på mig att detta bara är början för mig, eftersom det började redan i v. 9-10(v 15 nu). Det räcker i alla fall med ungefär en timme på jobbet, så kommer smärtan krypandes. Den vandrar från höft till höft, och även i rumpan/kring svanskotan. Men, jag kämpar på. Jag ska givetvis försöka jobba så länge det går. Tiden och smärtan får avgöra mer än så...
För övrigt har jag en period där jag nu är extremt känslig. Hormonerna simmar i överflöd, och jag kan gråta här och nu. Igår jobbade jag ensam och jag var riktigt deppig på morgonkvisten. Hela förmiddagen gick jag och bara ville hem. Hem och gräva ner mig under en filt i soffan framför en mysig film eller någonting. Istället ringde jag mamma och förklarade att jag var lite deppig, och bara de orden fick mig att bli tårögd. Det skulle brista när som helst... Men kul att stå och prata i telefonen, gråtandes, om kunden skulle komma hem? (Städar hemma hos kunderna, för er som inte visste detta.) Nej det är inte mycket som krävs för att mitt humör ska vända. Ett exempel, är att jag har fått så extremt mycket finnar. I ansiktet, kring munnen/på hakan. De syns från säkert ett mils avstånd, och det irriterar mig så mycket! Eller ett annat exempel, att min ögonbrynspenna var så gott som slut, och jag behövde köpa en ny, men jag hade i stort sett inga pengar. Man blir så lycklig! (not) Så står man då där hos en kund och grubblar över allt, tårögd och bara väldigt känslig. Saknar min sambos varma famn, och att få pussa på min lilla Melwin. Mitt i allt har min mjölkproduktion kommit igång också. NU? Kul! Så stenhårda och väldigt ömma boobies, så som jag förklarade till gubben min, ser dem ut som två tunnelbanekartor. Så ådriga! Haha, förlåt för infon...
Jag sliter med min foglossning from hell. Okej, det finns nog kvinnor som har värre foglossning, men jag känner på mig att detta bara är början för mig, eftersom det började redan i v. 9-10(v 15 nu). Det räcker i alla fall med ungefär en timme på jobbet, så kommer smärtan krypandes. Den vandrar från höft till höft, och även i rumpan/kring svanskotan. Men, jag kämpar på. Jag ska givetvis försöka jobba så länge det går. Tiden och smärtan får avgöra mer än så...
För övrigt har jag en period där jag nu är extremt känslig. Hormonerna simmar i överflöd, och jag kan gråta här och nu. Igår jobbade jag ensam och jag var riktigt deppig på morgonkvisten. Hela förmiddagen gick jag och bara ville hem. Hem och gräva ner mig under en filt i soffan framför en mysig film eller någonting. Istället ringde jag mamma och förklarade att jag var lite deppig, och bara de orden fick mig att bli tårögd. Det skulle brista när som helst... Men kul att stå och prata i telefonen, gråtandes, om kunden skulle komma hem? (Städar hemma hos kunderna, för er som inte visste detta.) Nej det är inte mycket som krävs för att mitt humör ska vända. Ett exempel, är att jag har fått så extremt mycket finnar. I ansiktet, kring munnen/på hakan. De syns från säkert ett mils avstånd, och det irriterar mig så mycket! Eller ett annat exempel, att min ögonbrynspenna var så gott som slut, och jag behövde köpa en ny, men jag hade i stort sett inga pengar. Man blir så lycklig! (not) Så står man då där hos en kund och grubblar över allt, tårögd och bara väldigt känslig. Saknar min sambos varma famn, och att få pussa på min lilla Melwin. Mitt i allt har min mjölkproduktion kommit igång också. NU? Kul! Så stenhårda och väldigt ömma boobies, så som jag förklarade till gubben min, ser dem ut som två tunnelbanekartor. Så ådriga! Haha, förlåt för infon...
Det är ju ändå lite positivt med att dagarna går fort. Då går vi in i ny vecka mycket fortare och vi närmar oss tiden för HALVTID. Alltså va? Det är alltså inte långt kvar tills vi har gått halva tiden? Tänker man så, får jag lite panik på allt som ska ordnas/köpas innan BF-dagen. Jag menar, det är ju inte så himla många löner dit. Om man räknar så. ;-)
Nej, eftersom jag är så himla trött(och hungrig) jämt och ständigt, så ska jag nog be kudden om en dejt redan nu. Eller ja, telefonen är alltid med på ett hörn också.
Ciao /
Nej, eftersom jag är så himla trött(och hungrig) jämt och ständigt, så ska jag nog be kudden om en dejt redan nu. Eller ja, telefonen är alltid med på ett hörn också.
Ciao /