Så otroligt tufft

Hej igen!
 
Nu är jag tillbaka, efter en väldigt jobbig helg. 
Melwin blev magsjuk igår-morse, så ni kan ju tänka er vilken panik-ångest jag har haft sedan dess. Han slutade spy igår em, men nu har han feber och är jättesnorig. Nu efter nattning så rann ångesten över mig och jag fick gråta lite i Niclas armar... Ångest för att detta har varit skit-tufft, ångest för rädslan om jag och/eller Niclas ska bli smittad, och ångest för att Niclas ska jobba imorgon. Det vill säga, att jag kommer vara ensam med en dålig Melwin imorgon. Självklart är han bättre och är förhoppningsvis Ännu bättre imorgon, men ändå. Det är tufft. Jag är riktigt rädd, så fort Melwin blir ledsen och så... Men men, jag tvättar händerna Hela tiden, så nu ber jag till gudarna att han får bli frisk fort och att jag och N klarar oss. Please! 
 
Jag hoppas också detta så att jag kan återgå till mitt normala mat-intag. Jag har inte ätit riktig mat sedan i fredags. Några tuggor av en banan, en riskaka, en halv rostad macka, och idag typ två tuggor spaghetti med korv. 
Ni som har denna hemska, obeskrivliga fobi, vet vad jag menar. Det känns hopplöst att äta Om man nu ska bli sjuk. Osv... 
 
Men nu måste jag göra någonting för att få tankarna på något annat. Jag har en teckning som ska bli klar, och så har jag ett par nya spel på luren som räddar mig när jag mår som värst. Eller, ibland hjälper inte ens det. En dusch gör susen!
 
Vi får se när jag har tid och lust till att skriva här igen. Ciao sålänge!